Arter av sjögräs: torkat sjögräs
Sjögräs östersjön
Ålgräsäng i Bohuslän med ålgräsanemonen Sargatiogeton viduatus. Foto: Per Moksnes Sjögräs är marina fröväxter med rotstängel rhizom, jordstam som återfinns kustnära längs de flesta av världens kontinenter. Det finns globalt ca 60 arter av sjögräs. De flesta växer i full salthalt men de kan även förekomma i utsötade miljöer. I Sverige finns fyra arter av sjögräs: ålgräs Zostera marina , dvärgålgräs Z. I Östersjöns bräckta vatten växer sjögräs ofta i blandade bestånd tillsammans med sötvattenslevande blomväxter som borstnate Potamogeton pectinatus , ålnate P. Dessa bildar mycket artrika habitat på grunda mjukbottnar utmed hela Östersjöns kuster. Ålgräs är det dominerande sjögräset i svenska vatten och är också den akvatiska fröväxt som det finns mest kunskap om. Innehållet på denna hemsida är genomgående fokuserat på ålgräsbiotoper i svenska vatten och baserat på studier genomförda inom forskningsprogrammet MARBIPP samt på litteraturuppgifter.
Sjögräsängar
Den här artikeln handlar om marina gömfröväxter. För den alg som kallas sjögräs, se Grönslick. Ålgräs Sjögräs är samlingsnamnet på en typ av blomväxter som lever i vatten. Det finns mellan 50 och 60 arter av sjögräs omdiskuterat hur många i hela världen, som kommer från 4 familjer växter. I Sverige finns en art; ålgräs , Zostera marina latin , som förr även kallades för bandtång även om den inte är en tång , som är en alg. Därtill räknas ibland släktet Ruppia som sjögräs, om de växer i marina miljöer dvs i en hög salthalt. Sjögräs är, såsom alla växter på land, kärlväxter , och utvecklades för c:a miljoner år sedan från sötvattensväxter. Ett sjögräs består av tre basala delar: blad antal, storlek och form varierar mellan arter och populationer , rhizomer rotlöpare och rötter. Alla sjögräs är klonala växter, vilket betyder att en individ består av ett antal skott, som sitter ihop med en rotlöpare. Därigenom är sjögräsen ängsbildande, och kan utgöra stora landskap eller ängar under vattnet i grunda havsområden.
Tropiska sjögräs – ett underskattat ekosystem
Hav och vatten Tropiska sjögräs — ett underskattat ekosystem Hoten i haven är många och den biologiska mångfalden minskar snabbare än någonsin i mänsklighetens historia. Ett av de värst hotade ekosystem är sjögräsängar. En minskning av sjögräs riskerar att få allvarliga konsekvenser. Hav och sjöar är livsviktiga för vår överlevnad. Bidra till vårt arbete för en tuffare miljöpolitik och skydd av känsliga arter, kuster och havsområden. Ge en gåva dela Hoten i haven är många och den biologiska mångfalden minskar snabbare än någonsin i mänsklighetens historia. Vad är sjögräs? Sjögräs är unika eftersom de är de enda blommande växterna som kan pollineras under vatten. De bildar ängar på grunda sedimentbottnar världen över och idag finns över 50 kända arter av sjögräs. Sjögräsängar är ett av jordens mest produktiva ekosystem och de finns vid alla kontinenters kuster utom vid Antarktis. Sjögräsängarna är viktiga uppväxtområden för många fisk- och skaldjursarter och fungerar som födosöksplats för till exempel havssköldpaddor.
Arter av sjögräs:
Sjögräs sushi
Ålgräsängar Hitta på sidan Ålgräsängar har en unik ekologisk roll i svenska hav. De är viktiga livsmiljöer för ett stort antal marina djur och växter, och fungerar som barnkammare åt arter som torsk och strandkrabba. Ålgräsängar är idag en hotad naturtyp som omfattas av ett åtgärdsprogram. Om naturtypen Sjögräs är marina fröväxter. De fäster med rötter i mjuka bottnar och bildar täta ängar i grunda och kustnära havsområden. Ängarna är viktiga och produktiva livsmiljöer för många arter av växter och djur — även fåglar — och fungerar bland annat som uppväxtområden för fisk. Ålgräsängar finns både i Västerhavet och i Östersjön upp till Stockholms norra skärgård. Det vanligaste är ålgräset Zostera marina som har fått ge namn åt naturtypen biotopen ålgräsängar. Klicka på bilden för att se filmer om ålgräs, varför växten är viktig och på vilka sätt den är hotad. Primärproduktionen i ålgräsängar är hög. Inte minst för att ålgräsbladen även blir ytor för alger att växa på, både små kiselalger och makroalger.