Kerstin ekman biografi: keratin
Magnus ekman
Börje Frelin —; hans död Kerstin Lillemor Ekman, född Hjorth den 27 augusti i Risinge församling [1] [2] i Östergötland , är en svensk författare och tidigare ledamot av Samfundet De Nio —, — samt tidigare ledamot av Svenska Akademien — [3]. Biografi [ redigera redigera wikitext ] Kerstin Ekman är uppvuxen i Katrineholm. Hon är dotter till fabrikör Ernst Hjorth och Anna Dahlgren. Hon arbetade som lärare vid Wiks folkhögskola utanför Uppsala — Fyra böcker ingår i sviten: Häxringarna , Springkällan , Änglahuset och En stad av ljus. Sviten fick vid nyutgivning på talet samlingstiteln Kvinnorna och staden och är även känd som Vallmstasviten [7]. I Katrineholm har en mindre park i centrum kallats Springkällan; förebilden till Springkällan i Ekmans skrivande låg dock i parken ovanför Pingstkyrkan. Kulturhuset fick namnet Ängeln efter Änglahuset på Drottninggatan där Ekmans farmor bott. Det revs Det norrländska landskapet, människorna och de förändringar som samhällets modernisering innebär blev ett viktigt tema i hennes författarskap, inte minst i den Augustprisbelönade [8] romanen Händelser vid vatten från och trilogin Vargskinnet Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter där den sista romanen utkom I Vargskinnet skildras utvecklingen i en fjällby, Valsjöbyn, under talet.
Att skildra det bortskymda
Flyttade med familjen från Finspång till Katrineholm, där fadern först blev verkmästare på en mekanisk verkstad och sedan egen företagare. Hon tog studenten i Katrineholm , blev fil mag i Uppsala och arbetade med film Hon debuterade med sin första detektivroman, 30 meter mord, som utspelar sig i filmmiljö. År fick hon Expressens Sherlock-pris för bästa svenska detektivroman De tre små mästarna. Hon var då gift med historieforskaren Stig Ekman. Sonen Magnus adopterades som ettåring Efter fem deckare kom Dödsklockan, , och Pukehornet, , som båda sprängde gränserna för detektivgenren. Under talet arbetade hon som lärare vid Wiks folkhögskola, där hon träffade sin nuvarande man Börje Freiin. De bosatte sig utanför Härnösand och flyttade under talet till Valsjöbyn nära den norska gränsen i Jämtland. Efter en roman om Joe Hill Menedarna, , kom Mörker och blåbärsris, , en frän glesbygdskommentar till Per Wästbergs omskrivna romanserie i mondän stockholmsmiljö.
På vägen har hon lärt sig att visionerna finns närmare än en kan tro. Det är de stora evenemangens tid, konstaterar Kerstin Ekman med en blick mot hagtornsbusken som snart ska slå ut i bländvit blom. På köksbordet framför henne står en vas med ljuvt doftande balsampoppel och något mindre välluktande påskliljor. Våren är redo att ta sista steget ut i sommaren och det är ju onekligen något av ett spektakel. Om man följer Kerstin Ekmans blick ut genom fönstret mot skogen, som tar vid bortom hagtornstrasslet, kan man utan särskild ansträngning föreställa sig en medelålders man vid talets slut, som nyfiket inspekterar de nyss utslagna blommorna. Clas Bjerkander heter den blivande prosten där i skogsbrynet och det är honom Kerstin Ekman ägnat sin nya bok, Då var allt levande och lustigt. Om du läsare nu inte är närmare bekant med denne Bjerkander, är det just inget att skämmas över. Han var inte särskilt bemärkt i sin tid och hans bleka stjärna har sedan dess sjunkit under horisonten.
Kerstin ekman biografi:
Kerstin namnsdag
Kerstin Ekman vokste opp i Katrineholm. Hun er datter av fabrikør Ernst Hjorth og Anna Dahlgren. Hun flyttet til Uppsala i , studerte litteraturhistorie, nordisk og tysk ved Uppsala universitet , hvor hun tok magistergraden i Karriere [ rediger rediger kilde ] Fra til var hun ansatt i Artfilm. Fra til underviste hun ved Wiks folkhögskola utenfor Uppsala. Siden har hun vært forfatter på heltid. Blant hennes mest anerkjente bøker er Vallmsta-sviten, —83 , Händelser vid vatten og Vargskinnet-trilogien — De fire siste bøkene er presise skildringer av samtid og nær fortid i Jämtlands utkantbygder. I ble hun tildelt Nordisk råds litteraturpris for Händelser vid vatten Ekman ble valgt inn i Svenska Akademien i , da hun etterfulgte Harry Martinson på stol nr. Hun trådte ut av Akademiet i protest mot dets passivitet i forbindelse med fatwaen mot Salman Rushdie. I henhold til Akademiets regler på det tidspunktet, ville hun stående som passivt medlem resten av sin levetid.